Malmbehandling

I en sammanfattning från nedläggningen av utförda laboratorie- och driftsundersökningar gjorda under 60-talet, berättas att sådana undersökningar har utförts av "KTH och Stråssa". Med Stråssa avses dåvarande Grängeskoncernens laboratorium, nuvarande MinPro.

Malm från både Bispberg och Broddgruvan undersöktes. Vissa egna driftprov utfördes också.
Anrikningen av Bispbergsmalmerna medförde inga större svårigheter. För små maskinenheter och fickutrymmen gjorde dock att de olika malmerna (Furuberget, Sophia, Betzberg och på slutet Broddgruvan) inte kunde köras kampanjvis i önskvärd utsträckning. Blodstensmalmerna i Sophia gav överbelastning på skakborden och medförde tidvis avställning av den magnetiska sovringen. Den magnetitimpregnerade leptiten som i huvudsak förekommer i förstamalmparallellen i Betzberg var svåranrikad och fordrade långt driven malning. Broddgruvemalmerna (kalk- resp. skarnmalm) är lättmalda men den kalkmalm som erhölls i ort på 210 m avvägning var mycket futtig.

Framställning av rik styckemalm från Sophia och Betzberg med hjälp av en mångpolig Sala-separator med hastighetsvariator gav inget lyckat resultat. Detta berodde mest på malmens skiviga karaktär och på kvartsmagnetitsrandningen. Den önskade järnhalten på ca 60% kunde inte hållas sedan Furubergsmalmen tagit slut. Den mot slutet undersökta malmen i Sophiagruvan gav dock bättre resultat.