Brytningsmetoder

De förhärskande brytningsmetoderna inom Håksbergsfältet fram till slutet av 1960-talet var magasinsbrytning och skivrasbrytning. Skivrasbrytningen var i huvudsak koncentrerad till malmerna strax söder om Centralschaktet på Grangruvans, Log- eller Rögruvans, Slädgruvans samt Persbogruvans utmål. Magasinsbrytning förekom över hela fältet.

I början av 1940-talet förekom en del kraterbrytning i huvudsak ovanför det blivande skivrasbrytningsområdet.

Skivpallbrytning påbörjades 1952 i malmerna på Norra och Södra Ickorrbottengruvorna samt Stora Håksbergs- och Masmästarutmålen.

Från 1965 började skivpallbrytningen bli den alltmer förhärskande brytningsmetoden.

Genom höga etagehöjder blev besvären med gråbergsinblandning från hängväggen alltmer framträdande och halterna på det ingående rågodset sjönk, varför en återgång till skivrasbrytning med en etagehöjd på 12-15 m påbörjades i mitten på 70-talet och när gruvdriften upphörde 1979 var skivrasbrytning den förhärskande brytningsmetoden.

Vid gruvans nedläggning var schakt, transportorter och snedbanor i fullgott skick.

På 350 m-nivån har kvarlämnats två spindelkrossar av Esch-Werkes tillverkning och på 300 m-nivån i Centralschaktet och vid Ickorrbotten vertikalpumpar av äldre modell. Vidare finns kvar i gruvan kontaktledningslok av äldre modell.

I övrigt har all utrustning av värde fraktats upp ur gruvan.