Den äldsta tiden
1388
Drottning Margareta av Pommern överlät sannolikt hälften
i malmfältet vid "Bitsberg" till Bo Jonsson Grips testamentsexekutorer
(samma hälft verkar senare vid samma tillfälle ha återlämnats
till drottningen).
1420
Namnet "Bitsberg" förekom i ett brev från Kalmar,
där konung Erik av Pommern stadfäste
de privilegier bergsmännen "uppå Norebergh, Bitsberg,
Wikaberg, Sölfverberg, Tuhnaberg och Skinnskatteberg", sedan tidigare
fått under drottning Margaretas dagar.
Slutet av 1400-talet
Bergsbruket vid Bispberg övergavs, möjligen på grund av problem
med ras.
1530
Verksamheten vid gruvorna tog ny fart under kung Gustaf Vasas ledning. Monarken
syntes ha uppskattat Bispbergsmalmens goda egenskaper för ståltillverkning.
I malmfältet söktes också efter silvermalm, dock med mycket
begränsat resultat.
1552
Bergsbruket gav upphov till skogsbrist i trakterna kring Bispberg och Säter.
Täckningen av kolbehovet till Kronans hytta vid Säter blev bekymmersam.
1575
Kung Johan III påbjöd nedläggande av alla enskilda verk och
hyttor kring Bispberg på grund av svårigheterna att skaffa kol.
Gruvdriften verkade dock trots detta huvudsakligen ha fortsatt. Malmbrytningen
gick mot större djup och mötte allt större problem med ras.
1591
Ett "fall" (ras) inträffade i den s.k. "Storbotten".
Till startsidan för Gruvor i Dalarna
Till 16-1800-tal