Bispberg

      Kartor
      Historik
         Den äldsta tiden
         16-1800-tal
         Raset 1889
         Den nya tiden
         1960-talet          
      Bilder
      Fakta
      Furuberget
      Sophiagruvan
      Broddgruvan

Översikt över de större gruvorna i Dalarna


Till startsidan för Gruvor i Dalarna

Till startsidan för Bergsbruk.se

1960-talet

1961
Magnetiska markmätningar utfördes av AB Elektrisk Malmletning i området mellan Sophia-gruvan och Östra Bispbergsfältet. Resultatet blev ej helt positivt.
Natten till den 7 november drabbades gruvan av ett inbrott på kontoret. Kassaskåpet sprängdes och bytet blev 1 528 kr och 73 öre. Försäkringsbolaget kunde täcka hela förlusten.
På Långbergsvägen i Bispbergs gruvby nybyggdes en tjänstemannavilla i ett plan om fem rum och kök med garage i markplanet.
Vid Betzbergsmalmen påbörjades sänkning av ett blindschakt från 510 m nivå. Första salvan sköts den 29 maj och sänkning pågick sedan hela året. I schaktet byggdes först ingen stegväg, utan ett dieseldrivet räddningsspel av typ Alisaver monterades istället. Påhugg för en ny nivå på 560 m avvägning utfördes.
Brytning i två magasin på 510 m nivå avslutades under september månad. En planerad förlängning av en fältort på 460 m nivå inställdes på grund av rasrisk sedan kraftiga sättningar inträffade i orten. Skivbrytning i NO-änden av huvudmalmen pågick hela året och malmen hade vid årets slut nedtagits till ca 486 m avvägning. Fullständig inbockning av skivorterna var nödvändig. Arbetena stördes av kraftigt vattenflöde och rörelser i berget.
Spelkaren på spelet vid Vasaschaktet försågs med ny laggning. En av brytskivorna i laven försågs med slitfoder i lättmetall på prov.
I anrikningsverket togs en permanentmagnetisk rikmalmsseparator med variabelt varvtal i bruk. Denna samt tre nya bandtransportörer och en sikt monterades upp i krossverket. Med hjälp av separatorn kunde prima styckemalm tas ur råmalmen före krossningen. Styckemalmen samlades i en nyanskaffad plåtficka utanför verket.
En permanentmagnetisk separator togs även i drift i finsovringsverket för inkoppling då råmalmen innehöll ringa blodsten. Anskaffningen innebar en betydlig ökning av verkets sligproduktion. Även nya humphreyspiraler anskaffades som komplement till skakborden för anrikning av blodstensmalm. Kulkvarnens varvtal höjdes för att motverka otillräcklig nedmalning vilket orsakade för låg järnhalt i magnetitsligen.
Den 1960 inköpta Norddalens kraftstation togs efter renovering i bruk i november. Efter 14 dagars drift havererade dock generatorn, varför nyanskaffning fick göras.

1962
Kraftstationen i Norddalen togs i bruk i april.
I mars togs en ny hiss i bruk i Vasaschaktet, varefter den ersatta hissen reparerades och insattes istället för den andra äldre hissen. Båda hissarna kom nu att sakna fångapparat. Själva spelet vid Vasaschaktet försågs med nya manöverorgan för säkerhetsbroms, retardationsvakt, m.m. En ny pump med en kapacitet av 1100 liter/minut togs i bruk på 420 m-nivån i januari.
Under juli månad utfördes undersökningar i området runt Storgruvan rörande förekomsten av radioaktiva mineral innehållande uran, torium eller beryllium. Undersökningar ägde även rum under jord. Någon förekomst av radioaktivt mineral kunde icke påvisas bortsett från en mycket smal sköl på 185 m avvägning i Furuberget, som innehöll obetydliga mängder.
Vid årets slut hade avsänkningen av blindsschaktet i Betzbergsområdet nått ned till 701 m avvägning. Påhugg hade gjorts på 610, 660 och 675 m. På 560 m-nivån iordningsställdes en lastbro med utrustning för uppfordring från denna nivå, vilken dock inte sedan kom att användas. Även på 660 m nivå iordningsställdes nivåbro med lastbro på 675 för eventuella kommande undersökningsarbeten. Undersökningsarbetena drevs från och med augusti i treskift. En bergsmäll i schaktet i september innebar tre veckors avbrott i sänkningsarbetet eftersom hela schaktet måste skrotas från linskivan i toppen på linstigen ned till 660 m avvägning. Vattenflödet var dock obefintligt.
Styrning av hisstunnan med lingejdrar infördes, liksom ett nytt räddningsspel av Alisaver-typ.
Skivrasbrytningen i NO-delen av huvudmalmen avslutades under december månad.
Ståltrådsduken på sikten i krossverket byttes mot gummiduk vilket innebar väsentligt längre livslängd.
Sedan den fina malmen från Furuberget tagit slut visade det sig omöjligt att uppnå en acceptabel järnhalt i styckemalmen, varför tillverkningen av styckemalm avslutades under september.
Även järnhalten i magnetitsligen blev för låg, varför ett prov avsändes till Stråssa för undersökning. Laboratoriet (sedermera MinPro - fortfarande verksamma) gav rekommendationer som följdes, varefter järnhalten höjdes.
Den s.k. avfallsravinen (där anrikningssanden tippades) orsakade problem då vatten bröt igenom dammen vid kraftigt töväder i januari. Lagning skedde provisoriskt med en spontvägg.

1963
Under ett åskväder under semestern blev en av två kablar i Vasaschaktet avbränd. Tack vare de dubbla kablarna kunde vattenundanhållningen klaras tills den skadade kabeln reparerats.
Spelet vid Vasaschaktet reparerades i september.
Avsänkning av undersökningsschaktet från 510 m-nivån pågick hela året. Vid årets slut pågick drivning av ortpåhugg på 810 m avvägning, vilket djup schaktet nådde i november. På grund av militärinkallelser kunde arbetet endast drivas på tvåskift under en månad.
På 660 m-nivån drevs en undersökningsort varigenom två malmzoner påträffades i maj och augusti, den förra ca 65 m från schaktet och den senare ca 168 m från schaktet. Malmzon I hade en bredd på ca 10 m och malmzon II uppvisade bredder på ca 2,5 m. Knackprover uppvisade en järnhalt på 26% respektive 23% Fe.
Malmzon II innebar också för första gången under 510 m nivå en vattentillrinning. En vattenbassäng rymmande ca 300 kubikmeter iordningställdes på 675 m avvägning. En pump från 120 m-nivån i Sophiagruvan monterades och pumpade upp vattnet till ett dike på 510 m-nivån.
För bergtransporten på 660 m-nivån användes 2-kubikmeters granbyvagnar och ett 3 kw ackumulatorlok.
Tappning och uppfordring av malm från 510 m-etagen förekom endast i januari månad.
Under semesterstilleståndet reparerades och förstärktes biluppkörningsbanan till krossverket.
För övervakning av belastningen på gruvans elnät togs en s.k. spetsvakt i bruk under september. Om tillåtet effektuttag överskreds, kopplade anordningen ur ett eller två belastningsobjekt, till att börja med stångkvarnen i anrikningsverket samt en kompressor.
Som exempel på leveranser till ägarna redovisas nedan vilka kvantiteter som detta år avsändes till ägarna:

1964
Avsänkningen av undersökningsschaktet avslutades den 18 april vid drygt 830 m avvägning. Två bergfickor för malm och gråberg drevs mellan 810 och 825 m avvägning. Fickorna mynnade ut i en under 825 m monterad tunnfyllningsanordning.
Två begagnade pumpar från Yxsjöberg monterades vid den på 825 m iordningsställda 100 kubikm stora vattenbassängen, varifrån vatten pumpades upp till 675 m nivå.
En vertikal stegväg monterades i schaktet, varför räddningsspelet på 510 m nivå kunde tas ur bruk.
470 m fältort drevs på 660 m åt NO i malmzon II. Prospektering främst i form av diamantborrningar utfördes på ett flertal ställen på 660 m-nivån.
Tvärortsdrivning mot malmformationen på 810 m-nivån påbörjades den 14 augusti. 36 m från blindschaktet påträffades den första malmzonen, som dock ej ansågs brytvärd.
Fältortsdrivning påbörjades och vid årets slut var ortens längd 80 m. Diamantborrning från tvärortens gavel mot parallellmalmerna påbörjades i december.
Ett styrelsebeslut innebar en inskränkning av arbetsstyrkan och att malmförsörjningen till anrikningsverket skulle ske enbart på malm från undersökningsarbeten och från färdigbrutna magasin. Den egentliga malmbrytningen inställdes tills vidare.
Tappning i mycket liten omfattning förekom från magasin 1 på 510 m-etagen.
Ett axelbrott på det ena brythjulet i laven över Vasaschaktet inträffade den 20 november. Vid reparationen försågs båda brythjulen med nya axlar.
I anrikningsverket minskades matningen till stångkvarnen för att upprätthålla sligens järnhalt vid minst 63%.
Då verket skulle startas igen efter juluppehållet frös avfallsledningen och fick tinas upp, vilket tog flera dagar i anspråk.
För att täcka verkets råmalmsbehov inlastades ca 2300 ton gammal varpmalm från Sophiagruvan och ca 175 ton från gamla varp vid Skansen.

1965
Prospektering i form av magnetiska mätningar utfördes av AB Elektrisk Malmletning vid Skallberget, intill Mattshyttan ca 8 km SV Bispberg och 4 km NO Broddgruvan. I varphögarna efter ett antal gamla skärpningar hade goda magnetitmalmsstuffer påträffats. Mätningarna visade ett antal tätt liggande anomalier. De beräknade malmkropparnas små dimensioner ansågs dock icke motivera fortsatta undersökningar.
Arbetsstyrkan liksom arbetsmiljön undersöktes med avseende på silikos (stendammslunga), men befanns utan anmärkning. Oljeeldning installerades i gruvkontoret.
På 660 m-nivån i Betzberg förlängdes fältorten i malmzon II åt NO med 73 m. Malmen som påträffades var av god kvalitet, men oregelbunden och uppstyckad. I februari påbörjades drivning i malmzon II åt SV. Denna ort blev under året 212 m lång. Den påträffade malmen var även här av god kvalitet, men malmbredden översteg knappast 2,5 m och kunde därför ej anses brytvärd. Orten avslutades under augusti. Ytterligare diamantborrningar utfördes på nivån. I malmzon III påträffades och följdes god magnetitmalm med en trolig bredd av 3-5 m. Vissa områden inom malmzon III visade sig dock inte innehålla malm där sådan förväntades. Totalt uppskattades brytvärda malmareor i de tre malmzonerna vid årets slut till 5300 kvm.
Fältortsdrivning och diamantborrningar på 810 m skedde också och malm påträffades av varierande kvalitet och omfattning, till största delen magnetit. Sammanlagt uppskattades de dittills påvisade brytvärda malmareorna på 810m-nivån till 3000 kvm i de tre malmzonerna.
Någon egentlig malmbrytning eller tillredning förekom inte under året. I Betzberg förekom tappning från magasin 1 på 510 m-nivån i mindre omfattning.
Hastigheten på gråbergsavskiljaren i sovringsverket ökades från 0,3 till 0,6 m/s. I kross- och anrikningsverken monterades tre stycken el-aerotemprar för att i någon mån minska de stora besvären vid sträng kyla vintertid.
Åren 1964/-65 pågick planering utifrån olika scenarier, både för en eventuell utökad drift, ifall större fynd av brytvärd malm skulle påträffas och för inskränkt eller nedlagd drift om motsatsen skulle inträffa.

1966
Ett olycksfall med dödlig utgång inträffade då en gruvarbetare föll olyckligt när han klättrade på en stegväg.
Flertalet byggnader fick förstärkt underhåll och gruvstugan fick oljeeldning installerad.
Ortdrivning på 660 m-nivån fortsatte och malm hittades i mindre utsträckning.
Fältorten på 810 m-nivån drevs vidare i malmzon I med 196 m till en total längd av ca 635 m från schakttvärorten. De påträffade malmbredderna höll mellan 3 och 5 meter. Åt SV, i malmzon II drevs 155 m fältort och följde god magnetitmalm. Malmbredden var enligt borrning i medeltal 3,7 m och järnhalten i medeltal 45,2%.
Ett antal diamantborrhål utfördes på nivån av en entreprenör. Resultaten visade bl.a. att malm III på ca 900 m avvägning hade samma utseende och halt som på 810 m (en bredd på ca 5 m och Fe-halt på 41%).
Vid årets slut uppskattades brytvärda malmareor på 660 m till 5650 kvm och på 810 m till 4300 kvm.
En ny förbindelseort från långorten till blindschaktet på 510 m drevs i gråberg. Genom den nya orten undveks den trånga och riskabla passagen genom malmen och den tidigare uppborrade malmskivan under magasin 2 kunde skjutas ned, ca 1600 ton. De svårt rötskadade träbyggnationerna i långorten revs och ersattes med nät och bergbult.
Tappning i mindre mängd ägde rum i Betzberg från magasin 1. Dåliga trätappar och mycket skut medförde att några tappar revs och att lastning skedde med lastmaskin.
För att täcka anrikningsverkets råmalmsbehov inlastades över 6000 ton från gamla varp, mestadels mycket fattig varpmalm.
Den 16 december beslöt gruvbolagets styrelse att malmproduktionen skulle nedläggas från den 1 februari 1967, då samtidigt gruvdriften i Sophiagruvan skulle upphöra. Pågående undersökningsarbeten i Broddgruvan och i Betzberg skulle fullföljas.

1967
Ytterligare 26 m ort drevs åt NO på 660 m-nivån. Ortdrivning och borrningar avslutades under mars månad p.g.a. dålig berghållfasthet vilket innebar att fortsatt arbete där inte lönade sig.
På 810 m-nivån drevs två fältorter vidare, åt NO i malmzon I med 15 m, och åt SV i malmzon II med 47 m. Ett antal diamantborrningar utfördes, som verifierade den tidigare uppfattningen att malmzon I höll svag malm och malmzon II och III var bättre samt att malmformationen fortsatte under 810 m i stort sett oförändrad.
På 520 m-nivån borrades ett diamantborrhål under Gräsgruvan som komplettering till äldre undersökningar. Några positiva resultat efter utförd mätning med borrhålsmagnetometer erhölls ej.
När de planerade undersökningsarbetena fullföljts, gav de framkomna resultaten (inkl. de från Sophia- och Broddgruvorna) ingen anledning att ompröva nedläggningsbeslutet.
På 510 m-etagen förekom tappning från magasin 1 fram till nedläggningen av driften i anrikningsverket den 10 februari.
Endast Sandvikens Jernverks AB erhöll malmprodukter, i form av blandslig, under året till en summa av 3 963,3 ton.
Vid årets slut fanns blandslig i lager kvar i en mängd av 455 ton.
Arbetsstyrkan som i början av året var 45, hade vid slutet av året reducerats till 21. Därutöver månadsavlönad personal i form av tjänstemän och förmän var vid årets början 11 och vid årets slut 3 (förutom verkställande direktören).
Bolagets tre elkraftstationer och distributionsnätet i Bispberg överläts vid årets slut till Säters stad.
Större delen av bolagets skogsmark överläts vid årsslutet till Lantbruksnämnden i Kopparbergs län. Endast mark inom utmål och f.d. Bispbergs gruvskog återstod i bolagets ägo.
Bolagets jordbruk, Österängs gård, överläts vid årsslutet till Lantbruksnämnden.

Varför gick det då som det gick? Följande citat ur "De svenska järnmalmsgruvorna 1930-1980" av Serning, Björkstedt och Westlund, kan på ett bra vis sammanfatta en stor del av problematiken:

"Produktiviteten i ton berg per årsarbetare var dubbelt så hög 1960 som 1930, medan produktiviteten mätt i säljbara malmprodukter (ton malm per årsarbetare) år 1960 var något lägre än under år 1930! Denna utveckling blev förödande för Bispberg, som år 1966 måste läggas ned [beslutet togs detta år, webmasters komm.]. 50-talets höga prisnivå lockade säkerligen många gruvor till betydande investeringar. En stagnerande prisnivå på 1960-talet, en fortsatt stark inflation och ytterligare krav på malmprodukterna skapade ett dåligt klimat för överlevnad."

Till Den nya tiden