Guldsmedshyttans silvergruvor

     Inledning

     Källmaterial

     Historik — de äldre      uppgifterna

     Guldsmedshyttans      silvergruva under      1800-talet

     Sammanfattning

     Nothänvisningar

     Källor och litteratur


     Situationskarta      över Guldsmeds-
     hytte silvergruve-
     fält 1992



Översikt
över de större gruvorna i Västmanland


Till startsidan för Gruvor i Västmanland

Till startsidan för Bergsbruk.se

Guldmedshyttans silvergruvor - av Lars Arvidsson och John Tarkkanen
 



Guldsmedshyttans silvergruva under 1800-talet

Underkapitel:
Intresset väcks igen
Erik Elzvik
Elzvik köper rätten till silverfyndigheterna
Silververket byggs upp
Silverfeber i bygden
Tvisterna med Anders Andersson
Nya fyndigheter och anläggningar
Guldsmedshytte silververks bolag bildas
Erikagruvan
Slutet på den Elzvikska epoken
Silverepokens slutskede

Nya fyndigheter och anläggningar

Gården Skansen och hjulhuset från öster. I hjulhuset fanns vattenhjulet och kraftöverföringarna till stånggången. Foto 1860-talet, fotograf okänd. Ur Lindesbergs museums arkiv.

I september månad 1845 påbörjades en jordrymning vid en ny fyndighet i Guldsmedshyttan som fick namnet Erika. Malmkroppen påträffades på ett obetydligt djup. [46] Förutom Erikafyndigheten så påbörjades försöksarbeten vid det som senare kom att kallas Qvarntägtsgruvan. Då denna fyndighet var belägen längre ner mot ån, täcktes den av ett betydande lager med lera. I Relationsboken beskrivs svårigheterna med jordrymningen, då leran ideligen rasade ner. På elva meters djup påträffades fast berg med en tre decimeter bred malmgång. För att undvika nya ras, så säkrades schaktet med timring.

I Gamla silvergruvan fortsatte försöksarbete med nedbrytning av löst berg från bergväggarna. En hängbro blev uppförd, den spändes mellan stollgångens öppning och motstående lodräta bergvägg. Vid bergväggen byggdes en brygga i nivå med hängbron. [47] Byggnationen medförde att brytandet och utfordringen av malm förenklades.

Behovet av kraft för att uppfordra malmen samt pumpa ur vattnet ur gruvorna var orsaken till att en 660 meter lång stånggång (konstgång) byggdes år 1846. En drygt 900 meter lång stensatt kanal, Erikakanalen, byggdes från nuvarande Hammarskogsån. Kanalen försörjde ett vattenhjul som drev stånggången. [48]

Erik Elzvik började tidigt att leta efter nya malmfyndigheter utanför Guldsmedshytteområdet. I Arboga gjordes år 1845 försöksarbeten dock utan resultat. I Siggeboda inmutades ett flertal gruvor som senare erhöll utmål. Även i Fanthytteområdet gjordes malmprospekteringar och inmutningar. [49]

Den 18 oktober 1847 meddelar Kungliga Bergscollegiet att Elzviks silververk erhållit privilegium samt att silververket var berättigat till frihet från tionde fram till slutet av år 1861. [50]

Arbetet med gruvorna fortgick och år 1848 bröts enligt Relationsboken följande gruvor på bly- och silvermalm:

I Guldsmedshyttan
Djup (m)
Bearbetad
Arbetsstyrka
Oscars schakt
49
hela året
14
Erikagruvan

31,5

hela året
4-6
Gamla silvergruvan
73
6 månader
6
Täppgruvan
14,2
8 månader
6
Qvarntägtgruvan
17,8
7 månader
2-4
Petter-Persgruvan
9,8
7 månader
6
       
I Siggeboda      
Lillgruvan
43,9
hela året
10-15
G:la Fahlbergsgruvan
12,5
hela året
10-15
Nya Fahlbergsgruvan
3,6
hela året
10-15
Östra Fallgruvan
3,6-5,3
hela året
10-15
 
I Fanthyttan
Fanthytte kärrgruva
3,6
11 månader
6-8
 
Övrigt
Skrädning g:la varp
10 månader
25-30

Förutom den ovan uppräknade arbetsstyrkan fanns för:

Gruvbrytningen: Silvertillverkningen:
3 uppsyningsmän 2 smältare
1 konstvaktare 1 uppsättare
1 klensmed 2 bokare
1 slöjdare 1 klensmed
  1 nattvaktare
  2 drivare