Guldsmedshyttans silvergruvor

     Inledning

     Källmaterial

     Historik — de äldre      uppgifterna

     Guldsmedshyttans      silvergruva under      1800-talet

     Sammanfattning

     Nothänvisningar

     Källor och litteratur


     Situationskarta      över Guldsmeds-
     hytte silvergruve-
     fält 1992



Översikt
över de större gruvorna i Västmanland


Till startsidan för Gruvor i Västmanland

Till startsidan för Bergsbruk.se

Guldmedshyttans silvergruvor - av Lars Arvidsson och John Tarkkanen
 



Guldsmedshyttans silvergruva under 1800-talet

Underkapitel:
Intresset väcks igen
Erik Elzvik
Elzvik köper rätten till silverfyndigheterna
Silververket byggs upp
Silverfeber i bygden
Tvisterna med Anders Andersson
Nya fyndigheter och anläggningar
Guldsmedshytte silververks bolag bildas
Erikagruvan
Slutet på den Elzvikska epoken
Silverepokens slutskede

Guldsmedshytte silververks bolag bildas
Sannolikt medförde driften vid Elzviks silververk stora kostnader och för att bredda ägandet och tillskjuta nytt kapital, sökte Erik Elzvik medintressenter. År 1848 bildades Guldsmedshytte silververks bolag. [51] Under de kommande åren ägde Elzvik bara 1/16-del i bolaget. [52]

År 1850 blir Guldsmedshytte silververks bolag medintressent och största delägare (49/96-delar) i Johannisbergs silvergruva i Fanthyttan. [53] Samma år inmutades silvervmalmsfyndigheten Eriksberg vid Siggeboda. [54] Dessa två fyndigheter fick under några år ganska stor betydelse för silververket.

Efter hand utökade silververket sitt ägande vid Johannisberg. Gruvan bedömdes som lovand fastän den var mycket vattensjuk. [55] År 1852 projekterades en vattenkonst i trä för att gruvan skulle erhålla kraft till att pumpa ur tillrinnande vatten. Från östra Dammsjön skulle en kanal grävas och en konstbyggnad, med ett vattenhjul om 20 alnar (12 m) i diameter byggas. [56] Konstbyggnaden stod klar år 1853 och bedömdes i en promemoria till bolagsstämman år 1853, göra Johannisbergsgruvan till en "klenod för silververket". Men konstbyggnaden användes bara under fyra år, fram till år 1857 då gruvan lades ner. [57]

Malmen vid Siggeboda var stundom mycket rik på silver. Vid en smältning år 1850 erhölls hela 12 400 gram silver per ton malm, vilket var en mycket hög halt. [58]