Erikagruvan

Erikagruvan. Foto: 1860-talet, fotograf okänd. Ur Lindesbergs museums arkiv.

Den gruva som under de kommande 20 åren skulle få störst betydelse för Guldsmedshytte silververks bolag var den 1845 upptäckta Erikafyndigheten.

I relationsboken över Guldsmedshytte silververk för år 1853 redovisas malmkvantiteterna från respektive gruva. Erikagruvan är nu bolagets största malmproducent.

Gruva	Malmkvantitet
Erikagruvan	4283 1/4 skeppund
Oscars schakt	240 1/2 skeppund
Nyckelgruvan	23 1/2 skeppund
Ö. Mellangruvan	42 3/4 skeppund
Katarinagruvan	21 1/2 skeppund
Petter-Persgruvan	671 1/2 skeppund
Kullgruvan	756 1/4 skeppund
Ericsgruvan vid Siggeboda	1067 skeppund
Johannisbergsgruvan	342 1/2 skeppund
Genom vaskning	432 3/4 skeppund

Enligt relationsboken var arbetsstyrkan i gruvorna under år 1853 enligt följande:

120	gruvarbetare
40 à 50	bokare och skrädare
	alla dessa under uppsyn av tre gruvfogdar.

Vid silver- och blytillverkningen användes:

2	smältare
2	uppsättare
2	bokare
2	drivare
1	klensmed
1	nattvakt

I en promemoria till bolagsstämman för 1853 beskrivs de problem som då fanns vid Erikagruvan:

"Uppfordringen utur Ericagrufvan bör icke längre fortfara såsom hittills, emedan den är både vådelig, hinderlig och ebeqväm. Vådelig, emedan tunnan stundom fastnar i bergkanter och spiller sten, hinderlig, emedan uppfordringsvägen börjar hindra malmens fulla utbrytning, obeqväm emedan linan genom tvenne brott lider af svår friktion".

Enligt Relationsboken smältes malm under 329 och 2/3 dygn under år 1853. Resultatet blev 299,5 kilo silver och 171,7 ton bly. För att smälta malmen åtgick 1472 stigar kol och 285 kastar ved, vilket motsvarar 2944 kubikmeter kol och ca 830 kubikmeter ved.