Guldsmedshyttans silvergruvor

     Inledning

     Källmaterial

     Historik — de äldre      uppgifterna

     Guldsmedshyttans      silvergruva under      1800-talet

     Sammanfattning

     Nothänvisningar

     Källor och litteratur


     Situationskarta      över Guldsmeds-
     hytte silvergruve-
     fält 1992



Översikt
över de större gruvorna i Västmanland


Till startsidan för Gruvor i Västmanland

Till startsidan för Bergsbruk.se

Guldmedshyttans silvergruvor - av Lars Arvidsson och John Tarkkanen
 



Guldsmedshyttans silvergruva under 1800-talet

Underkapitel:
Intresset väcks igen
Erik Elzvik
Elzvik köper rätten till silverfyndigheterna
Silververket byggs upp
Silverfeber i bygden
Tvisterna med Anders Andersson
Nya fyndigheter och anläggningar
Guldsmedshytte silververks bolag bildas
Erikagruvan
Slutet på den Elzvikska epoken
Silverepokens slutskede

Elzvik köper rätten till silverfyndigheterna
Erik Elzvik fortsatte undersökningarna av området omkring de gamla silvergruvorna i Guldsmedshyttan och gjorde ett flertal inmutningar på järn- och silvermalm i anslutning till de sex första inmutningarna. [26] Därefter förvärvade han jordäganderätten av Anders Adamsson till sina egna inmutningar samt till de övriga sex inmutningarna som fortfarande ägdes av Anders Andersson och C.H. Flodström. Slutligen köpte Elzvik även dessa sex inmutningar och hade sålunda tillgång till alla inmutningar i området. [27]

Elzvik ansökte därefter om utmål för silvermalmsfyndigheterna och utmålsläggningen som följde år 1843, medförde att ett mycket stort område tillföll Erik Elzvik. [28]

Anledningen till att Elzvik erhöll ett så pass stort område i utmålsläggningen beror sannolikt på att han med egna inmutningar ringade in de gamla silvergruvorna på ett listigt sätt. Utmålsläggningen medförde att inga andra skulle kunna göra inmutningar i området. Elzvik försökte alltså göra sig fri från konkurrens, men utmålsläggningen överklagades av de tidigare gruvägarna.