Dannemora
Infrastruktur i gruvan
Tryckluft
En kompressorcentral med vattenkylda kompressorer fanns i Centralanläggningen
varav en ER9 på 94 m³/min och tre st. AR4E på vardera
24 m³/min.
Luften leddes till ett hydrauliskt luftmagasin på 2000 m³ på
340 m:s nivå med anslutande vattenmagasin på 260 m:s nivå.
I gruvan på 360 m:s nivå fanns dessutom tre st. luftkylda
kompressorer, DT4 på 16 m³/min, inkopplade på tryckluftsnätet.
Värmen från de senare tillgodogjordes ventilationsluften. För
att torka luften före arbetsmaskinerna fanns fyra st. kyltorkar placerade
på lämpliga platser i gruvan.
Ventilation
När dieseldrivna lastmaskiner började utnyttjas vid skivrasbrytningen
lades ett omfattande arbete på att utöka den redan befintliga
ventilationen, vars tidigare huvudsyfte var att ventilera ut spränggaser
och i övrigt förnya andningsluften. Genom ett ventilationsschakt
intill Nordschaktet i norra delen av fältet blåstes luft, som
vintertid förvärmdes, ned i gruvan och fördelades till
respektive arbetsområde. Ett omfattande system av rör, fläktar
och portar styrde luften. Skämd luft leddes via äldre brytningsrum
och schakt till dagytan. I sammanhanget kan nämnas att radonhalten
var obetydlig. Beroende på det kalkhaltiga berget var riskerna för
silikos alltid små i Dannemora.
Vattenundanhållning
På grund av malmernas läge intill ett större sjösystem
var vattenundanhållningen under långa tider ett stort problem.
Redan 1694 företogs en grävning i Fyrisån som resulterade
i en sjösänkning på en ½ fot. Mindre rensningar
av ån förekom under mellantiden fram till 1757, då avtal
träffades med Wattholma Bruk och Uppsala Akademi om sänkning
av en gren av ån vid Wattholma masugn (som fick flytta masugnen
till Länna Bruk) samt rensning av ån. Detta resulterade i en
sänkning på 4 fot. Parallellt med detta byggdes allt mer förbättrade
dammar vid gruvorna, till skydd mot inströmmande sjövatten.
1968 invallades slutligen hela Gruvsjön och torrlades. Norr och väster
om sjön grävdes en kanal för att leda förbi vatten
från resten av sjösystemet.
Gruvorna var trots storleken och den flacka omgivningen anmärkningsvärt
torra. Ca 500-600 l/min pumpades ständigt upp när gruvdriften
pågick. Större vattenbassänger och pumpanläggningar
fanns på 350 och 460 m:s nivåer.
Service och underhåll under jord
Kraven på service och underhåll ökade successivt då
den maskinella utvecklingen av gruvbrytningen innebar allt större,
tyngre och mer komplicerad utrustning. Många specialmaskiner tillkom,
såsom service- och lyftfordon, takbultningsaggregat, laddfordon
av olika slag, skutborrningsaggregat, Getman takskrotningsaggregat, väghyvel
m.m.
Då de stora maskinerna inte kunde tas upp ur gruvan för översyn
och reparation, växte en omfattande serviceorganisation under jord
fram. Förutom reparationsverkstäder för rälsgående
utrustning inrättades även en stor och välutrustad verkstad
för gummihjulsburna fordon på 460 m:s nivå.
För att servicepersonal och arbetsledning snabbt skulle kunna förflytta
sig mellan de olika produktionsområdena och nivåerna fanns
ett antal mindre fordon för service och persontransport att tillgå.
Ett omfattande rör- och tanksystem byggdes upp för bränsleförsörjningen
till alla de dieseldrivna motorfordonen. Spelstyraren kunde från
sin arbetsplats på ett enkelt sätt styra distributionen av
dieselolja till olika platser i gruvan från en central tankanläggning
ovan jord.
Elektrisk kraft
Elektrisk kraft levererades av Vattenfall via Älvkarleby Kraftverks
ledningar till Dannemora. Inkommande spänning var 70 kV som i ett
första steg transformerades ned till 6 kV för vidare distribution
inom anläggningarna. Totalt förbrukades i slutet av 80-talet
ca 20 milj. kWh/år.
|
|