Dannemora

Geologi

Malmen i Dannemora är en basisk skarnjärnmalm med 0,5 - 4% mangan. Järnhalten i de malmkroppar som var föremål för brytning varierar från ca 30% upp till drygt 50%. De viktigaste järn- och manganmineralen är magnetit samt knebelit och dannemorit. Malmkropparna uppträder i sidosten av dolomitisk kalksten där övergången mellan malm och sidosten ofta sker gradvis. Mäktigheten hos malmkropparna varierar från några få meter upp till 60 m. Malm-kalkstenslagren omges eller mellanlagras av hälleflinta.

Berggrunden genomsätts av ett stort antal eruptivgångar, huvudsakligen grönstenar, och genomkorsas av ett flertal förkastningssystem, vilket komplicerade brytningen. Sidostupningen är brant västlig och fältstupningen nordlig. Strykningsriktningen är SSV - NNO.

Undersökningsarbeten
När gruvdriften började var troligen järnmalmerna lätta att upptäcka genom renspolade hällar och block intill dåvarande Gruvsjön, vars yta låg ca 1,5 m högre än det nuvarande sjösystemets. Genom gruvhanteringen har topografin under årens lopp starkt förändrats.

Efter hand som brytningen fortsatt mot djupet har successivt förbättrade metoder måst tillgripas för att söka upp de olika malmkropparna. En stor fördel är att malmen är magnetisk (d.v.s. den innehåller enbart magnetit). Gruvans ledning gav ett gott betyg åt sina föregångare som genom sitt arbete och förutseende påvisat malm och täckt hela fältet med ett enda 4 km långt utmål, det så kallade "Odalutmålet", inom vilket gruvarbete fick bedrivas.

Prospekteringen skedde genom geologisk kartering, magnetiska mätningar, systematisk diamantborrning och ortdrivning.

Omfattande magnetiska mätningar gjordes på senare tid ovan jord, dels som flygmätningar, dels som markmätningar. Dessa, kombinerade med tyngdkraftsmätningar, gav en bra grund för fortsatta undersökningar under jord. På grund av malmernas ofta oregelbundna form borrades under en period 10 à 12 000 m diamantborrhål per år huvudsakligen i gruvkartans tvärprofiler. Mot slutet av den tid då prospektering pågick innan nedläggningen kunde antalet borrmeter per år minskas betydligt tack vare positiva resultat vid utvärderingen av de föregående årens borrning.

Orienterande borrning gjordes först i 100-metersprofilerna och när anledning fanns kompletterades borrningen i de mellanliggande profilerna. Med ett djupborrhål i norra delen av fältet och ett i den centrala delen konstaterades malm på 1000 respektive 900 meters djup.

I samband med kartering av diamantborrhålen togs prov för kemisk analys. Malmerna håller, förutom järn, även mangan i betydande mängd. Halten mangan kan ge värdefulla upplysningar om malmernas inbörde sammanhang, utöver värdet av mangan som metall. För mer detaljerad undersökning borrades kortare hål där borrslammet tillvaratogs och undersöktes.

Vid halvårsskiftet 1986 var mängden påvisad malm som följer:

Känd malm        25 milj. ton
Sannolik malm     6 milj. ton
________________________
Summa malm    31 milj. ton

De på detta sätt beräknade kvantiteterna följde vissa beräkningsnormer men visade på intet sätt gruvans totala malmkvantitet. Ytterligare kvantitet påvisades i takt med fortsatta undersökningsarbeten och när så erfordrades med hänsyn till brytning och planering. Det var en bedömingsfråga hur långt fram man skulle ligga med undersökningarna. Bättre kännedom gav möjlighet till bättre planering, men kostade å andra sidan pengar.

Vidare till Brytning

Åter till Ägarförhållanden