Lite fakta kring Sophiagruvan redovisade i samband med nedläggningen av gruvdriften i Bispberg



Då Sophiagruvan återupptogs 1956 utnyttjades det gamla schaktets övre del. Genom det tjocka jordtäcket är schaktet murat med slaggsten och kommer sedan in i de gamla pallrummen. I gamla tider skedde uppfordringen i tunna på en slangång som följde liggväggen. Vid återupptagandet fortsattes schaktets vertikala övre del vidare ned in i liggväggen med schaktarean 2,5 x 3,5 m. Uppfordringen skedde med enkel tunna som sedermera försågs med linstyrning.

Utfrakt förekom på två nivåer, 120 m avvägning (spårvidd 700 mm) och 170 m avvägning (spårvidd 750 mm). På 120 m-nivån finns plåtluckor för stängning av schaktet kvarlämnade i öppnat tillstånd. Lastning på denna nivå skedde i uppfordringstunnor på tunntrallor.

Malmbrytning förekom från 120 m avvägning och uppåt i magasin med trätappar. 5 magasin bröts. Samtliga magasin är urtappade utom magasin 1 där ca 15 000 ton bruten malm beräknas kvarligga. Denna malm lämnades med hänsyn till närheten av schaktet. I magasin 5 är magasinsbottnen och tapparna kvar, i magasin 2 och 4 har bottnarna till största delen tagits ut, medan i magasin 3 tapparna vid urdragningen revs och gluggarna vidgades för maskinlastning.

På 170 m-nivån förekom endast ortdrivning och borrning för undersökning. Från en stigort mellan 170 och 120 m-nivåerna fortsattes undersökningen med ortdrivning på två mellannivåer i huvudmalmen. Utfrakten på 170 m skedde i granbyvagnar som tömdes i ett kort störtschakt från vilket uppfordring skedde i tunna som fylldes med en speciell måttficka.

Bergets hållfasthet i gruvan var vid nedläggningen god. En viss kalvning av gråbergsskivor från magasinens hängväggar iakttogs dock. I de gamla pallrummen fanns de gamla, mycket grova, trästämplingarna kvar och var vid nedläggningen fortfarande intakta.

Ortdimensionen är på 120 m-nivån ca 2,5 x 2,5 m och på 170 m-nivån 2,6 x 2,5 m.

Vattentillrinningen i Sophiagruvan torde ha varit högst ca 200 l/min. Huvudsakligen kom tillrinningen på 170 m-nivån i SV, där berget är sprickigt, samt från de gamla pallrummen. Som vattenbassänger användes nedre delen av det gamla pallrummet under 120 m-nivån, en mindre nedsprängd bassäng vid störtschaktet på 170 m-nivån samt den sista tiden den med en betongvägg förstängda orten åt NO i liggväggsmalmerna.

I gruvan har kvarlämnats rälsen i orterna på 120 och 170 m-nivåerna samt i orten på den övre mellannivån. Vidare finns stegvägare och rörledningar kvar i schaktet samt i stigorten mellan 170 och 120 m. Påstigningsbryggor finns kvar på 120 och 170 m-nivåerna.

I schaktet fanns efter nedläggningen monterad en djupbrunnspump (centrifugalpump med många hjul) strax ovanför 120 m-nivån. Pumpen avsågs höjas allteftersom vattnet steg. Vattnet pumpades till en bassäng med hydrofor nedgrävd i backen framför laven. Detta vatten användes i två bostäder (gruvstugan och "Västra") samt till betesdjur. När gruvan blev helt vattenfylld avsågs djupbrunnspumpen ersättas med en dränkbar pump av typ Flygt eller liknande.

Lave över schaktet lämnades därför kvar medan lavskiva och annan utrustning monterades ned. Gjutning över schaktet fick anstå i avvaktan på det nämnda pumpbytet.

1983 fann det kvarvarande Bispbergs AB att rivning av laven var behövlig, varför den sprängdes ned. En kraftig betongplatta gjöts sedan över schaktet.



Källa:"Anteckningar i samband med nedläggningen av Bispberg AB:s gruvor 1967", ur Bispbergs ABs arkiv, länsarkivet i Håksberg.