Viss historik i urval

Malmbrytning har pågått i Sophiagruvan i två perioder. Under tiden 1838-1909 bröts malm enligt metoden pallbrytning. Detta skedde under ett mot jordtaket kvarlämnat malmtak. Hängväggen stöttades med grova och täta furustämplingar. Vid brytningen uttogs endast styckemalm och det antas att endast de bästa partierna blev uttagna.

När malmerna i Storgruvan och Gräsgruvan brutits slut i början av 1950-talet och försök att hitta fortsättningar på dessa malmer visat sig fruktlösa, återupptogs driften i Sophiagruvan och i Furuberget. Driften i Sophiagruvan startade igen 1956 och brytningsmetoden blev magasinsbrytning.

När driften återupptogs användes ett gammalt schakt som sänktes ytterligare. Ett år efter återstarten låg schaktbotten på 80 meters djup under markytan. Över schaktet byggdes en enkel trälave. Uppfrakten skedde med schaktsänkningstunna som spelades med ett entrummigt schaktsänkningsspel, placerat i ett maskinhus ca 40 meter från schaktet. I en tillbyggnad till maskinhuset ställdes en luftkyld kompressor av märket Atlas Copco, monterad på balksläde. Kompressorn försåg en lastmaskin av typen LM30 samt en knämatad borrmaskin med tryckluft. Dessa maskiner arbetade alternativt med varandra i två orter på bottennivån. Till serviceanordningarna i anslutning till Sophiaschaktet hörde även en luftdriven borrslipmaskin av fabrikat Atlas.

År 1961 hade Sophiaschaktet avsänkts till ca 192 m avvägning. Vid 185 m gjordes ett kort ortpåhugg varifrån en stig till en bergficka drevs till 170 m-nivån. På denna nivå drevs tvärort mot malmen samt en utstrossning för en vagntömningsplats. Schaktet drevs ca 8 m i malm vid 180 m avvägning. På 120 m-nivån utfördes diamantborrning för klarläggande av malmformationens utseende.
En fortsättning på Sophiamalmen, den s.k. Victoriamalmen, började brytas under året.
Laven över Sophiaschaktet byggdes på något under detta år. En ombyggnad av den dittills provisoriska gruvstugan vid Sophiagruvan påbörjades också i syfte att iordningsställa "fullt tidsenliga lokaler". Dessutom moderniserades och reparerades en arbetarbostad om 2 rum och kök på övre botten i samma byggnad.
Detta år anskaffades till Sophiagruvan några 2,1 m³ Granbyvagnar till 170 m-nivån samt ett 8 hkr diesellok, av typen Jenbach Pony på 1,5 ton från Grängesberg för utfrakten på samma nivå.

Under 1962 färdigställdes en vattenbassäng för ca 300 m³ samt installerades en pump för uppfordring av vattnet till en befintlig bassäng på 120 m-nivån. Andra förbättringar detta år var en vagntömningsplats med tippcylinder och galler över bergfickan. På 185 m-nivån monterades en måttficka för fyllning av uppfordringstunnan.
När dessa förbättringar stod färdiga i september, påbörjades ytterligare ortdrivning i syfte att nå malmer på för brytningen fördelaktiga ställen samt diamantborrning som dock inte föranledde vidare åtgärder.
Tillredningen av magasin 5 i Victoria I-malmen på 120-etagen blev klar under juli, då brytningen av detta magasin påbörjades. Malmen i magasinet var en tämligen fattig magnetitmalm. Dessutom pågick under hela året brytning av det s.k. magasin 4 på samma etage. Malmen från detta magasin var huvudsakligen kvartsrandig blodsten uppdelad i två och högre upp, tre, separata malmlinser.
Gruvspelet modifierades för fjärrmanövrering under februari, vilket tillsammans med luftmanövrerade schaktluckor på lavbron möjliggjorde att spelning och mottagning kunde utföras av en man. Under oktober insattes lingejdring med två styrlinor och ok i schaktet. Under december utbyttes de gamla tunnorna mot nya med 20% större volym.
Den ombyggda gruvstugan togs i bruk under mars månad. Vidare inköptes till Sophiagruvan en lastmaskin av typen LM-56 från Atlas Copco.

1963 resulterade ortdrivning och diamantborrning i att den sannolika malmarean på 170 m-nivån i Sophiagruvan kunde beräknas till ca 1 600 m². Diamantborrningarna skedde med en nyanskaffad el-driven diamantbergborrmaskin av typen XC-42 från Sv. Diamantborrnings AB.
Malmbrytningen i magasin 4 på 120m-etagen avslutades under maj månad då taket i magasinets högsta del nått ca 82 m avvägning. Den brutna malmen hade huvudsakligen varit kvartsrandig blodsten av god kvalitet. I magasin 5 pågick brytning av magnetitmalmen i stort sett hela året.

Ytterligare undersökningar från 170 m-nivån under 1964 medförde inte någon ökning av malmtillgångarna. Under sommaren provbröts ca 1000 ton malm genom tak- och sidostross i fältorten i huvudmalmen i syfte att provframställa styckemalm.
Under januari detta år avslutades brytningen i magasin 4, samt i magasin 5 under juni.
Tiden 3-23 mars stod uppfordringen i Sophiaschaktet stilla för reparation av mellanväxeln på spelet. Växelns kuggdrev var så slitna att de blev utbytta mot nya.

Under 1965 skedde undersökningar i Sophiagruvan endast i liten omfattning. Tappning från magasin skedde under året, varvid två magasin tömdes slutgiltigt. Det s.k. magasin 1 kunde inte tappas p.g.a. dess läge i förhållande till schaktet och risken för skador på detta.
Ett brott på mellanaxeln till gruvspelet medförde driftstopp tiden 21-29 juni.

1966 skedde vissa undersökningsarbeten och en geologisk kartering utfördes av geolog Folke Back. Denne uppskattade malmarean till ca 520 m² högvärdig malm med en spec. vikt av ca 4,4. 65% av malmen angavs bestå av svartmalm medan 35% höll blodsten. Prov i verket sedan rikmalmsseparatorn återinsatts gav styckemalm med 61% Fe.
För utfrakt av ortberget från ortdrivning i undersökningssyfte på 136 m avvägning, användes med gott resultat en till enkel skyttelvagn ombyggd 1,5 m³ granbyvagn från GIA för att nå fram till ett störtschakt. Vagnen drevs med luftmotor och släpande slang. Längsta transportsträckan var 120 m.
Skutanhopningar i magasin 3 gjorde att tappöppningarna vidgades och lastning skedde från ortsulan med maskin.

Under 1967 skedde endast mindre arbeten beroende på beslutet om nedläggning av gruvdriften vid Bispbergs AB.

Källor: Handlingar ur Bispbergs ABs arkiv, länsarkivet i Håksberg, främst "Anteckningar i samband med nedläggningen av Bispberg AB:s gruvor 1967" och gruvingenjörsberättelser 1961-1967; samt en monografi över Bispbergsfältet, 1957, av Lars Löwenhielm, KTHs bibliotek, liksom beskrivning till slutkartan, Bergsstaten, Falun.