Åsboberg
Historik
Geologi
Malmkroppen
Bilder
Översikt över
de större gruvorna i Västmanland
Till startsidan för Gruvor i Västmanland
Till startsidan för
Bergsbruk.se
| Åsbobergsgruvan är i tektoniskt avseende intressant. Malmkroppen bildar ett skarpt veck, vars axel stupar ca 45 grader mot Ö. Man har kunnat följa malmen långt ned alltmedan dess form varierat starkt från nivå till nivå. Malmarean har på nivåerna över 500 m:s avvägning i regel hållit sig omkring 500 à 600 m² och var på 397 m:s avvägning 600 m². Under 400 m:s avvägning syntes emellertid malmarean ha avtagit. På 425 m:s avvägning var den 460 m² och på 454 m:s avvägning 300 m². Malmen är en fjälligt skiffrig blodsten med tunna järnglansfjäll, mellan vilka korn av kvarts och glimmer eller klorit är inlagrade. En viss kvartsrandning framträder i regel makroskopiskt, även om den på grund av malmens skiffrighet är mindre utpräglad än i den egentliga Stribergsmalmen. Inom vissa delar av malmkroppen är dock randningen mycket väl bevarad. Särskilt i de mäktigare delarna finner man upprepade oregelbundna veck som antyder att dessa lokala ansvällningar har uppkommit genom hopstukning av lagret i samband med de tektoniska rörelserna. Kvarts förekommer endast i så obetydlig mängd, att malmen kan sägas vara praktiskt taget kvartsfri. Malmen är en ovanligt ren blodsten som är synnerligen rik och av god beskaffenhet. Primamalmen höll under perioden 1930-39 i genomsnitt 60-64% Fe, 0,016-0,033% P och 0,002-0,006% S. Zirkon har i ringa mängd iakttagits i Åsbobergsmalmen. Kishalten i malmen synes ha tilltagit något på djupet, där svavelkis ej är sällsynt på sprickor i blodstenen. Malmen omges närmast av en i regel starkt skiffrig leptit som ofta är rätt grovkornigt utbildad. Gränsen är vanligen skölig. Ett påfallande drag är att kvarts ej sällan saknas hos sidostenen, som då väsentligen består av albit och klorit samt något järnglans. En kvartsfri sammansättning är särskilt utmärkande för leptiten i liggandet av den västra malmskänkeln. Även på längre avstånd från malmen uppträder här helt kvartsfria bergarter av tämligen finkornigt utseende. Dock ingår även band av kvartsförande leptiter. Det donlägiga schaktet går genom en tämligen finkornig grå leptit, som består av albit, titanit och klorit. I denna ser man ådror och band av skär, aplitliknande leptit, som synes vara en metasomatisk omvandlingsform av den förra och nästan uteslutande består av albit. Typiska glimmerskiffrar och glimmergnejser har observerats i dagen Ö om gruvorna. Utvinningen i Åsbobergsgruvan skedde mestadels med takbrytning med igensättning. Källor: Geijer, P. & Magnusson, N.H, "De mellansvenska järnmalmernas geologi", Sveriges geologiska undersökning, 1944, serien Avhandlingar och Uppsatser, publ. Ca 35; Magnusson, N.H, "Malmgeologi", Jernkontoret, 1953 samt Årliga gruvingenjörsberättelser från Åsbobergsgruvan, Bergsstatens arkiv, Falun.
|
|