|
Stripa
- läget idag
Sedan gruvdriften under jord upphörde 1977
har verksamhet fortgått i Stripa i flera former:
Forskningsgruva
Under 1980-talet användes gruvan
som forskningsgruva. Från och med 1991 avslutades underjordsverksamheten
och gruvan började vattenfyllas.
Stripa Mineral AB
Efter gruvdriftens nedläggning tog den dåvarande driftchefen
för verksamheten ovan jord, över den största delen av anläggningen.
Med fem anställda fortsatte driften i främst anrikningsverket.
Verksamheten gick främst ut på tillverkning av trädgårdskalk
och färgpigment, samt att separera användbart material ur slagg.
Till detta användes utrustningen i anrikningsverket, som var mycket
ändamålsenlig för verksamheten. I över 20 år
har arbetet pågått i anläggningen. För ungefär
två år sedan upphörde till största delen verksamheten
och maskinerna har fått stå tysta.
Framtiden
När nu verksamheten i anrikningsverket har avvecklats, är risken
nu stor att den helt unika gruvmiljön kan komma att försämras
och i värsta fall förstöras avsevärt. Den nuvarande
ägaren är klart positiv till någon form av bevarande.
Detta hänger dock på att andra aktörer kan gå in
och ta hand om driften av anläggningen. Några sådana
aktörer är:
- Föreningen Larsbo Kalk och Stripa Gruvas vänner
- Riksantikvarieämbetet
- Lindesbergs museum
- Länsstyrelsen i Örebro län
Dessutom finns ett visst intresse hos ett mineralutvinningsföretag
i trakten att få hyra in sig i anrikningsverket och kampanjvis köra
sitt material i maskinerna. Förhoppningsvis kan utvecklingen i framtiden
leda till ett bevarande av en av de få helt kompletta gruvmiljöer
från första halvan av 1900-talet som finns kvar i landet.
Forskningen på 1970- och 80-talet
Den forskning som bedrevs i gruvan, skedde på nivåerna på
360 - 410 m avvägning. Verksamheten ägde rum i det stora granitmassiv
som ligger norr om malmkroppen. Huvudinriktningen låg på forskning
kring slutförvaring av utbränt kärnbränsle. Vidare
utförde Vattenfall under åren 1986 till 1987 försök
i leptitområdet på 360 m nivå kring lagring av gas under
högt tryck i oinklädda bergrum. Forskningen gick annars ut på
följande olika projekt:
SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB)
Mellan 1977 och 1980 genomfördes ett svensk-amerikanskt projekt som
gick ut på värmeförsök med simulerade avfallsbehållare,
utvärdering av sprickhydrologi och geofysiska mätningar. Man
vann mycket information kring bergets reaktioner på värme och
om grundvattenströmning i sprickor i kristallint berg.
Stripaprojektet
Det svensk-amerikanska projektet väckte internationellt intresse
och som en följd av detta startades det internationella Stripaprojektet
1980. Forskningsarbetet utfördes som ett självständigt
projekt inom OECD Nuclear Energy Agency (NEA). Deltagande länder
var Finland, Frankrike, Japan, Kanada, Storbritannien, Spanien, Schweiz,
Sverige och USA. Forskningen berörde detektering och kartläggning
av sprickzoner, grundvattenförhållanden och nuklidmigration
samt undersökning av bentonitlera för återfyllning och
tätning. Projektet pågick till 1985.
Fas tre
En tredje fas i forskningen började 1986 och fortsatte till 1991.
I denna del deltog samtliga ovan nämnda länder utom Frankrike
och Spanien. Huvudinriktningen i denna fas var på hydrogeologi,
kemisk transport, ingenjörsbarriärer och geofysik.
Källor: Tidskriften "Tidevarv" nr 3-2003, RAÄ;
Stripa Mine Service AB:s hemsida (nu ej kvar på internet).
Åter till början
|
|
