Dannemora

Infrastruktur i gruvan

Tryckluft
En kompressorcentral med vattenkylda kompressorer fanns i Centralanläggningen varav en ER9 på 94 m³/min och tre st. AR4E på vardera 24 m³/min.

Luften leddes till ett hydrauliskt luftmagasin på 2000 m³ på 340 m:s nivå med anslutande vattenmagasin på 260 m:s nivå. I gruvan på 360 m:s nivå fanns dessutom tre st. luftkylda kompressorer, DT4 på 16 m³/min, inkopplade på tryckluftsnätet. Värmen från de senare tillgodogjordes ventilationsluften. För att torka luften före arbetsmaskinerna fanns fyra st. kyltorkar placerade på lämpliga platser i gruvan.


Ventilation
När dieseldrivna lastmaskiner började utnyttjas vid skivrasbrytningen lades ett omfattande arbete på att utöka den redan befintliga ventilationen, vars tidigare huvudsyfte var att ventilera ut spränggaser och i övrigt förnya andningsluften. Genom ett ventilationsschakt intill Nordschaktet i norra delen av fältet blåstes luft, som vintertid förvärmdes, ned i gruvan och fördelades till respektive arbetsområde. Ett omfattande system av rör, fläktar och portar styrde luften. Skämd luft leddes via äldre brytningsrum och schakt till dagytan. I sammanhanget kan nämnas att radonhalten var obetydlig. Beroende på det kalkhaltiga berget var riskerna för silikos alltid små i Dannemora.


Vattenundanhållning
På grund av malmernas läge intill ett större sjösystem var vattenundanhållningen under långa tider ett stort problem. Redan 1694 företogs en grävning i Fyrisån som resulterade i en sjösänkning på en ½ fot. Mindre rensningar av ån förekom under mellantiden fram till 1757, då avtal träffades med Wattholma Bruk och Uppsala Akademi om sänkning av en gren av ån vid Wattholma masugn (som fick flytta masugnen till Länna Bruk) samt rensning av ån. Detta resulterade i en sänkning på 4 fot. Parallellt med detta byggdes allt mer förbättrade dammar vid gruvorna, till skydd mot inströmmande sjövatten. 1968 invallades slutligen hela Gruvsjön och torrlades. Norr och väster om sjön grävdes en kanal för att leda förbi vatten från resten av sjösystemet.

Gruvorna var trots storleken och den flacka omgivningen anmärkningsvärt torra. Ca 500-600 l/min pumpades ständigt upp när gruvdriften pågick. Större vattenbassänger och pumpanläggningar fanns på 350 och 460 m:s nivåer.


Service och underhåll under jord
Kraven på service och underhåll ökade successivt då den maskinella utvecklingen av gruvbrytningen innebar allt större, tyngre och mer komplicerad utrustning. Många specialmaskiner tillkom, såsom service- och lyftfordon, takbultningsaggregat, laddfordon av olika slag, skutborrningsaggregat, Getman takskrotningsaggregat, väghyvel m.m.

Då de stora maskinerna inte kunde tas upp ur gruvan för översyn och reparation, växte en omfattande serviceorganisation under jord fram. Förutom reparationsverkstäder för rälsgående utrustning inrättades även en stor och välutrustad verkstad för gummihjulsburna fordon på 460 m:s nivå.

För att servicepersonal och arbetsledning snabbt skulle kunna förflytta sig mellan de olika produktionsområdena och nivåerna fanns ett antal mindre fordon för service och persontransport att tillgå.

Ett omfattande rör- och tanksystem byggdes upp för bränsleförsörjningen till alla de dieseldrivna motorfordonen. Spelstyraren kunde från sin arbetsplats på ett enkelt sätt styra distributionen av dieselolja till olika platser i gruvan från en central tankanläggning ovan jord.


Elektrisk kraft
Elektrisk kraft levererades av Vattenfall via Älvkarleby Kraftverks ledningar till Dannemora. Inkommande spänning var 70 kV som i ett första steg transformerades ned till 6 kV för vidare distribution inom anläggningarna. Totalt förbrukades i slutet av 80-talet ca 20 milj. kWh/år.

Åter till Uppfordring

Vidare till Anrikning