Viss historik i urval

Sedan vid början av 1950-talet malmerna i Storgruvan och Gräsgruvan slutbrutits och försöken att finna en fortsättning på dessa malmer blivit resultatlösa, upptogs drift i Sophiagruvan och Furuberget. Dessutom utfördes omfattande undersökningsarbeten avseende de djupmalmer som påträffats vid magnetiska mätningar.

I Furuberget uppträdde ett antal små malmkroppar av vilka en del höll god styckemalm. Ren magnetitmalm liksom magnetitmalm med koppar och svavelkis samt kvartsrandig blodsten förekom.

Täckningen för Furubergsschaktet ligger på ca -20 m avvägning (alltså 20 m högre än Storgruvans nollpunkt). Schaktet var ämnat som ventilations- och uppfordringsschakt för Swab- och Forsbackamalmerna. Dessa var kända som två relativt obetydliga linser om ungefär 100-150 m² vardera.
I Furubergsschaktet användes för kommunikation kring uppfordringen en signaleringstråd som löpte längs spelningsvägen, men på nivåerna fanns elektriska signalpaneler med signalhandtag, blinklampa och stoppljus. I schaktet gick en vanlig frihängande schaktsänkningstunna.
Laven var en naken stolplave med väntkur för mottagaren på lavbron. Från lavbron utgick en bockbana ut över Furubergets sluttning, där gråberget tippades (gråbergshögarna fanns delvis kvar 2005).
I ett maskinhus ca 40 m från schaktet stod spelet, ett litet entrummigt schaktsänkningsspel. Elströmmen till detta kom från en för schaktets räkning anlagd transformatorstation. Maskinhuset var förhållandevis rymligt och användes även som matrum.
Borrvatten togs med självryck ur ett gammalt gruvhål. Dynamit förvarades i en 50-kilos sprängkista.

1961 utfördes fortfarande ortdrivning på 80 m-nivån under den rika, kishaltiga Forsbackamalmen, som brutits från 45 m-nivån och uppåt. Borrningar visade att den aktuella malmen vid detta ställe slutade strax under 45 m-nivån. Även borrningar på 80 m-nivån utfördes, men någon ytterligare brytvärd malm påträffades dock ej.
På 45 m-etagen fullföljdes tillredningen för magasinsbrytning av Forsbackamalmen med ort på sidan av malmen för tvärlastning med maskin. Brytningen av malmen mot det gamla dagbrottet avslutades under november 1961. Den lilla del av malmen som då återstod mot dagen kunde inte brytas så länge malmupplaget och bockbanan var i bruk.
På 135 m-etagen utlastades under året den tidigare brutna Prästgruvemalmen och magasinet tömdes.

Under 1962 gjordes ytterligare undersökningsarbeten på 80 m-nivån, men ingen ytterligare malm kunde påvisas. Gråberget från undersökningsorten tömdes i det under nivån befintliga utbrutna magasinet. På 135 m-nivån drevs knappt 30 m ort i malm för undersökning av en genom borrning påvisad malmrand på sidan om en tidigare befintlig ort. Malmen visade sig dock för obetydlig för att föranleda vidare åtgärder. Undersökningarna i Furuberget avslutades i oktober 1962 utan att någon brytvärd malm påträffats. Dock fortsatte lastning och uppfordring av brutet berg från Forsbacka-magasinet under hela året. Från det under juli månad färdigbrutna blodstensmagasinet på 80 m-nivån drevs en stigort upp till 45 m-nivån. Viss uppborrning av kvarstående magasinsbottnar skedde på 185 m-etagen. Enskift infördes i Furuberget från den 22 oktober. Viss uppfrakt av räls och rör som inte längre behövdes, skedde mot slutet av år 1962.

Viss nedskjutning och uppfrakt av malm skedde under 1963, dock skedde ingen uppfordring i Furubergsschaktet under tiden mars - september detta år. Viss malm från 185 m-nivån i Furuberget uppfordrades via Vasaschaktet.

Under mars månad 1964 avslutades uppfordringen i Furuberget. All användbar materiel togs upp ur gruvan och stegvägen i schaktet ställdes i ordning för att kunna tjänstgöra som evakueringsväg från Vasaschaktet via 185m-nivån. Gruvspelet nedmonterades och såldes under oktober månad. Spelhuset flyttades och uppmonterades i anslutning till smedjan i Bispberg för användning som mekanisk verkstad.

Källor: Handlingar ur Bispbergs ABs arkiv, länsarkivet i Håksberg, främst "Anteckningar i samband med nedläggningen av Bispberg AB:s gruvor 1967" och gruvingenjörsberättelser 1961-1964; samt en monografi över Bispbergsfältet, 1957, av Lars Löwenhielm, KTHs bibliotek.